Länsindelning

Länsindelning avser Sveriges administrativa uppdelning i län, en mellannivå mellan riksdagen och kommunerna. Ett län omfattar flera kommuner och har uppgifter som rör regional samordning av hälso- och sjukvård, regional utveckling, miljöfrågor och krisberedskap. Länet fungerar som en geografisk och administrativ enhet där statens uppgifter genomförs i samverkan med kommunerna.

Historiskt har länsindelningen sina rötter i 1600-talet. Den nationella reformen som etabliderade län infördes 1634 under Axel Oxenstierna för att stärka centralförvaltningen. Länsgränserna har förändrats genom åren, men principen om en regional förvaltning har bestått. Idag finns det 21 län i Sverige.

Administration och ansvar. Varje län har en Länsstyrelse som representerar staten i länet och leds av en landshövding. Den politiska styrningen sköts av en regionalt vald församling (regionalt råd/regionfullmäktige), tidigare kallad landsting, som ansvarar för hälso- och sjukvård, kollektivtrafik och regional utveckling. I praktiken används ofta termen region närmare beskriver den regionala aktören. Länet samverkar med sina kommuner i planering och service som kräver större geografisk räckvidd.

Relation till kommuner. Länets uppdrag gränsar till kommunernas ansvar; kommunerna står för grundläggande service, medan länet/regionen tar ansvar för tjänster som kräver samordning över kommungränserna.

De 21 länen är: Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Blekinge, Skåne, Halland, Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.