Ljusfördelning

Ljusfördelning beskriver hur ljus från en ljuskälla sprids i olika riktningar. Den ges vanligtvis som ljusstyrkan eller intensiteten I i varje riktning (ofta uttryckt i kandela) som funktion av riktningens polarvinkel θ och azimut φ. Totala ljusflödet Φ är integralen av I över hela halvklotet. För praktiska ändamål används goniometriska mätningar och polardiagram som visar hur intensiteten varierar med vinkeln. Ljusfördelningen används för att beräkna hur mycket ljus som når en given yta, hur jämnt den belyses och hur mycket strålbländning som uppstår.

Olika typer av ljusfördelning införs i belysningsdesign. En rotationssymmetrisk fördelning har samma mönster i alla azimutala riktningar och förekommer hos många runda armaturer. Asymmetrisk fördelning används när belysningen riktas mot särskilda planer eller ytor. Lambertisk fördelning är en idealisering där intensiteten minskar med cos(θ) och ofta används som referens. Vanliga termer är smalt eller brett strålfördelning samt specifika mönster som batwing eller asymmetriska profiler.

Mätning och representation av ljusfördelning bygger på fotometriska data, ofta kallade luminous intensity distribution function (LIDF). Data uppkommer från goniometriska mätningar och publiceras i fotometriska rapporter (till exempel i olika branschstandarder). Dessa data används i programvara för belysningsutformning för att beräkna illuminance (E) på ytor utifrån avstånd, riktning och fasad eller plan yta, samt för att bedöma glans och jämnhet i rummet eller på vägbana.

Ljusstyrningens fördelning är avgörande för energieffektivitet och visuell komfort, eftersom den påverkar bländning, skuggor och behovet av sekundära armaturer.