Ljudmaskering

Ljudmaskering är en akustisk teknik där ett kontinuerligt lågt bakgrundsljud tillsätts en miljö för att minska uppfattningen av tal och andra ljud. Effekten uppnås genom psykoakustiska principer: ljudet fyller frekvensområden där människans hörsel är särskilt känslig och höjer tröskeln för att uppfatta tal, så att tal i rummet blir mindre tydligt utan att ljudnivån upplevs som störande.

Det finns två huvudsakliga typer av ljudmaskering. Naturlig maskering uppstår när rummet innehåller konstant maskljud från ventilation, utrustning och liknande källor. Konstgjord maskering innebär att ett separat system producerar bredbandsljud, oftast vit eller rosa brus, som distribueras genom tak- eller väggmonterade högtalare och anpassas efter rummets egenskaper.

Användningsområden inkluderar öppna kontorslandskap, sjukhus, skolor, hotell och biblioteksområden där ökad talprivatskydd och minskad distraktion eftersträvas. Ljudmaskering används för att göra tal mindre återberättbart för personer i samma rum eller närliggande utrymmen, samtidigt som den upplevda akustiken förblir behaglig.

Fördelar med metoden är bättre talprivat och en upplevt lugnare arbetsmiljö utan omfattande byggnadsåtgärder. Nackdelar inkluderar att felaktigt (för högt eller lågt) maskljud kan upplevas som störande eller ge försämrad kommunikation, samt att ljudmaskering inte ersätter behovet av god rummets akustik och ljudisolering. Framgångsrik användning kräver noggrann utformning, justering och underhåll av maskeringssystemet.