Livslängdstest

Livslängdstest är en metod inom tillförlitlighets- och kravhantering som syftar till att bedöma hur länge en produkt eller komponent fungerar under givna användningsvillkor. Genom att undersöka tid till fel eller funktionsfel får man information om förväntad livslängd, tillförlitlighet och avbrottsfrekvens, vilket stödjer underhållsplanering, reservdelshantering och produktutveckling. Livslängdstest används inom flera branscher, exempelvis elektronik, fordonsindustri, konsumentprodukter och medicinteknik.

Metoderna för livslängdstest inkluderar accelererade livslängdestest (ALT), där stressfaktorer som temperatur, spänning, vibrationer eller fukt ökas för att på kortare tid frambringa fel. I vissa fall används ännu mer intensiva former som HALT (Highly Accelerated Life Testing) och HASS (Highly Accelerated Stress Screening) för att snabbt hitta svaga länkar. Planen för ett livslängdstest specificerar testvillkor, felkriterier och hur data ska samlas in och analyseras.

Dataanalysen bygger ofta på sannolikhetsfördelningar som beskriver tid till fel, till exempel Weibull-, exponential- eller lognormalmodeller. Viktiga mått inkluderar MTBF (medellivsförväntad frånvaro), MTTF (medellivslängd till fel) och livslängdsfördelningar som används för att extrapolera till normal användning. Analysen används också för att jämföra olika produkter eller versioner och för att bedöma krav på livslängd i specifikationer.

Standarder och riktlinjer inom området varierar mellan industrier och regioner, men livslängdstest följer ofta internationella miljö- och tillförlitlighetsstandarder samt branschspecifika krav. Begränsningar inkluderar osäkerhet i extrapolationer, kostnader och att accelererade tester inte alltid exakt återspeglar verkliga användningsförhållanden.