Litosfäriska

Litosfäriska är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva något som rör eller tillhör litosfären, jordens styva yttre skal. Litosfären utgörs av jordskorpan tillsammans med den översta delen av manteln och fungerar som den rigidare enhet som delar jorden i tektoniska plattor.

Litosfären består av två huvudkomponenter: den kontinentala litosfären och den oceaniska litosfären. Den kontinentala litosfären är vanligvis tjockare, äldre och mer granitisk, medan den oceaniska litosfären är tunnare, yngre och mer basaltisk. Tjockleken varierar kraftigt, från cirka 60–100 kilometer under oceanerna till runt 150–350 kilometer eller mer under kontinenterna. Litosfären är fast och deformeras mest vid plattgränserna.

Litosfäriska plattor bildar den översta delen av litosfären och flyter på den underliggande, mer plastiska asthenosfären. Platterna rör sig långsamt och deras rörelser förklaras av platetektonik. Interaktioner vid gränserna orsakar jordbävningar, vulkanism och bergskedjeveckning i olika former: divergenta gränser leder till ny krestbildning, konvergenta gränser till subduktion eller storskaliga kollisionsnedslag, och transformgränser låter plattor glida förbi varandra.

Forskningen om litosfären använder seismik, geokemi och geofysiska metoder för att kartlägga LAB, plattgränser och plate velocity. Förståelsen av litosfären är central för att förklara jordens geologiska utveckling, vulkanisk aktivitet, jordbävningar och bergskedjeformation. Genom studier av litosfäriska processer ökar vår kunskap om planetens historia och dynamik.