Lithosphären

Lithosfären är jordens yttersta styva skal och består av två delar: jordskorpan och den övre manteln. Den utgör den fasta delen av ytre världen som bildar kontinenterna och havsbottnen, där plattorna flyter på den underliggande asthenosfären. Lithosfären sträcker sig från ytan ner till basen av asthenosfären, oftast cirka 100–200 kilometer ned under kontinenterna och betydligt tunnare under oceanerna. Gränsen mot manteln definieras ofta av Moho-discontinuiteten mellan skorpa och mantel.

Oceanisk lithosfär består av oceanisk skorpa och övre manteln, och är relativt tunn, cirka 60–100 kilometer. Kontinental lithosfär är tjockare, ofta hundratals kilometer, och inkluderar bergarter som granit och diorit. Denna skillnad påverkar hur plattorna uppträder vid subduktionszoner och bergskedjebildning.

De lithosfäriska plattorna rör sig långsamt, drivs av konvektionsströmmar i manteln. Plattgränserna orsakar jordbävningar, vulkanisk aktivitet och bergskedjebildning. Divergerande gränser skapar ny oceanisk lithosfär vid havets mittryggar; konvergerande gränser leder ofta till subduktion och bergskedjebildning; transformgränser uppstår när plattorna glider förbi varandra.

Forskningen använder seismologi, seismiska tomografier och geodetiska mätningar, inklusive GPS, för att kartlägga lithosfärens tjocklek och rörelse.