Limbindning

Limbindning är en sammanfogningsteknik där två eller flera ytor fästs med ett lim som bildar en adhesiv bindning eller en kombination av kemisk och mekanisk vidhäftning. Metoden används som alternativ till skruvning, bultning eller svetsning och gör det möjligt att sammanfoga olika material som metall, trä, glas och polymerer. Limbindning kan ge jämn belastningsfördelning, tätningseffekter och möjliggöra montering utan genomföring av hål.

Vanliga typer av lim som används vid limbindning inkluderar epoxylim, akryl- och polyuretanlim för strukturella tillämpningar, samt silikon och fuktkänsliga lim för tätande eller elastiska leder. Valet av lim styrs av underlagens materialegenskaper, tänkt belastning, arbetstemperatur och miljöförhållanden. Curing kan ske vid rumstemperatur eller vid uppvärmning, ibland med användning av ljushärdning eller fuktutveckling. För att få god bindning krävs ofta ytförberedelser som avfettning, rengöring, viss ytråhet eller priming för att främja vidhäftning och interlock.

Användningsområden förekommer i fordonsindustrin, byggsektorn, elektronik och trä- och möbelproduktion. Fördelar med limbindning inkluderar minskat vikt95, möjlighet att sammanfoga olika material, släta ytor och tätningar. Begränsningar innefattar längre härdtider, känslighet för temperatur och fukt, samt risk för delamineringsfel eller ytförstöring om ytorna inte är ordentligt förberedda. Kvalitetskontroll innefattar visuella kontroller, drag- eller shear-tester samt icke destruktiva metoder för att verifiera bindningens integritet och hållfasthet.