Likströmsmaskin

Likströmsmaskin är en avrättningsmetod där en högspänningsström leds genom kroppen till den dödsdömde via elektroder placerade i huvudet och på den nedre kroppen. Maskinen är mest känd som elektriska stolen och användes framför allt i USA under slutet av 1800-talet och stora delar av 1900-talet som officiell avrättningsmetod.

Historien om likströmsmaskinen kopplas till debatten om en mer "humane" dödsmetod. Dr. Alfred P. Southwick lade grunden för idén i USA på 1880-talet. Den första avrättningen med en likströmsmaskin genomfördes 1890 i Auburn Prison, New York, på William Kemmler. Tekniken byggdes på växelströmskraft (AC) och blev ett viktigt inslag i det så kallade War of Currents mellan AC- och DC-förespråkare. Under 1900-talet ersattes i många delstater maskinen av dödliga injektioner, även om likströmsmaskinen behölls som ett alternativ i vissa jurisdiktioner.

Tekniskt består maskinen ofta av en trästol eller en metallram utrustad med isolering och två elektroder som placeras på huvudet och i benet. När strömmen slås på leds en mycket stark ström genom kroppen under en kort period, vilket oftast orsakar död genom hjärt- och andningsstillestånd. Förloppet kan ibland innebära flera stötar och upplevda muskelryckningar, och döden inträffar vanligtvis av kretsloppets kollaps.

Idag är likströmsmaskinen sällan använd och i många länder helt avskaffad. I USA används i första hand dödlig injektion som standardmetod, medan likströmsmaskinen kvarstår som alternativ i ett fåtal delstater. Maskinen har en stark plats i historien och i debatten om dödsstraffets rättvisa och mänsklighet.