Likströmsladdning

Likströmsladdning är en metod att ladda elfordon där likström överförs direkt till bilens batteri via en DC-laddare. Till skillnad från växelströmsladdning används inte fordonets inbyggda omvandlare för att omvandla växelström till likström; laddstationen levererar den likström som batteriet tar emot.

Så fungerar det: Laddstationen levererar högspännings-DC via en särskild DC-kontakt till fordonet. Bilens batterihanteringssystem reglerar spänning, ström och temperatur i samråd med laddstationen. Kommunikationsprotokoll möjliggör anpassning av laddningsnivå och säkerhetsåtgärder.

Hårdvara och standarder: I Europa dominerar CCS2-kontakten för DC-laddning. CHAdeMO förekommer på vissa modeller och regioner, medan Tesla i många länder använder CCS med adapter eller egen port. DC-laddning möjliggör högre effekter än AC-laddning och därmed snabbare påfyllning.

Effekter och prestanda: DC-laddning finns vanligtvis i området 50–350 kW eller mer, beroende på bilens mottagningsförmåga, batteritemperatur och SOC. En laddning kan ta runt 10–30 minuter för en betydande påfylld mängd.

Fördelar och begränsningar: Fördelarna är snabbare laddning och bättre genomströmning vid resor. Begränsningar inkluderar högre initialkostnader, större krav på elnätskapacitet och behov av omfattande säkerhets- och underhållssystem samt krav på driftsäkerhet.

Underhåll och infrastruktur: DC-laddstationer är kärnan i snabbladdningsnätverk längs motorvägar och i städer. De kräver planering av elnätskapacitet, robust kommunikation och ofta energilagring samt smart styrning för att hantera belastning och tillgänglighet.