Ledningsmätare

Ledningsmätare är mätinstrument som används för att bedöma elektriska egenskaper hos ledningar eller konduktiva vätskor. Begreppet omfattar utrustning som mäter kabelkontinuitet och resistans i elektriska ledningar, likväl som instrument som bedömer isolationsmotstånd och vätskors konduktivitet. Vanligt förekommande användningsområden är service och underhåll av elsystem samt kvalitetskontroll i produktion.

Principer och hur de används varierar beroende av vad som mäts. Vid DC-resistansmätning tillämpas en känd testström och spänningsfall mäts för att beräkna resistansen enligt Ohms lag. För isolationsmotstånd används hög DC- eller AC-spänning och leakage current mäts för att bestämma isolationsmotståndet. Inom kemi och miljöanalys används konduktivitetsmätare för vätskor; två eller fyra elektroder används för att mäta ström och spänning så att konduktiviteten räknas ut med hjälp av cellkonstant och geometri.

Typer av ledningsmätare inkluderar kontinuitetstestare (lågresistans), isolations- eller megohmmätare, multimeter med resistansfunktion, LCR-mätare för impedans och konduktivitetsmätare för vätskor. Många instrument kombinerar flera funktioner och levereras i bärbara, batteridrivna utföranden för fältarbete eller verkstadsmiljöer, ibland med fyra–leder-teknik (Kelvin) för noggrannare låga resistansvärden.

Kalibrering och standarder: Ledningsmätare ska kalibreras mot spårbara standarder och används i enlighet med relevanta internationella och nationella standarder för elektrisk säkerhet och mätprecision. Användning kräver utbildning och följsamhet till säkerhetsföreskrifter.

Säkerhet och begränsningar: Högspännings- och strömtester kräver korrekt skyddsutrustning och kunskap om riskerna. Temperatur, anslutningar och blandningar kan påverka noggrannheten.