Lagringsteknik

Lagringsteknik är studiet och tillämpningen av metoder för att spara information över olika media och system. Den omfattar hårdvara, programvara och policys som möjliggör lagring, hämtning och skydd av data över tid. Lagringsteknik är central för IT-infrastruktur, databaser, arkiv och kommunikation.

Inom lagring skiljer man vanligtvis mellan primärlagring och sekundär lagring. Primärlagring avser arbetsminne och snabba medier för aktiv data, medan sekundärlagring omfattar hårddiskar, SSD-enheter, optiska skivor och magnetband. Nätverksbaserad lagring finns också i former som nätverksansluten lagring (NAS) och lagringsnätverk (SAN). Molnlagring och objektlagring används för skalering och fjärråtkomst.

Tekniker och principer inom lagring inkluderar redundans och felkorrigering, såsom spegling och RAID-nivåer, replikering för tillgänglighet samt erasure coding. För effektivitet används dataduplicering och kompression; säkerhet uppnås med kryptering och åtkomstkontroller. Data kan organiseras som blocklagring, filbaserad lagring eller objektlagring, beroende på krav och användningsfall.

Livscykelhantering innebär att data flyttas mellan olika lager efter åtkomstfrekvens och kostnad, ofta beskrivet som tiering. Arkiverings- eller kalla lagringslösningar används för sällan åtkommen data. Praktiska metoder inkluderar snapshots, versionering, backuper och disaster recovery för att skydda mot förlust eller skada.

Användningsområden omfattar företag, forskning, myndigheter och konsumenter. Utvecklingen inom lagringsteknik fokuserar på ökad kapacitet, prestanda, energieffektivitet, skalbarhet och förbättrad datasäkerhet, samtidigt som standarder och regelverk följs.