Laddningskapacitet

Laddningskapacitet är den mängd elektrisk laddning ett batteri eller en energilagringsenhet kan absorbera när den laddas. Den anges ofta i ampere-timmar (Ah) eller kilowattimmar (kWh) och används tillsammans med energikapacitet för att beskriva hur mycket batteriet kan lagra respektive ta emot under laddning. Viktigt är också laddningseffekten och C-rate: laddningsströmmen (A) och effekten (kW) anger hur snabbt laddningen sker, medan C-rate beskriver hur snabbt batteriet kan laddas i förhållande till dess nominella kapacitet. Till exempel innebär 1C att full laddning kan ske på ungefär en timme vid konstant ström, medan 0,5C motsvarar två timmar, allt under förutsättning att spänningsgränser följs.

Laddningskapaciteten påverkas av flera faktorer: batteriets kemi (t.ex. litiumjon, litiumjärnfosfat), hälsa och ålder, temperatur och hur laddningen utförs. Hög temperatur kan öka den inre resistansen och påverka hur mycket laddning som kan absorberas säkert, medan åldrande ofta reducerar kapaciteten. Laddningskapaciteten är inte konstant utan förändras över tid och med hur mycket energi som redan finns i batteriet (SOC).

Praktiskt skiljer man mellan energikapacitet (hur mycket energi batteriet kan lagra, exempelvis 60 kWh) och laddningskapacitet (hur snabbt denna energi kan tas upp). I elfordon styrs laddningshastigheten av både bilens batteri och laddstationens effekt; DC-snabbladdning kan ofta leverera högre effekt än AC-laddning, men är begränsad av fordonets och laddstationens gränser och av säkerhetsramar.

Säkerheten upprätthålls av ett batterihanteringssystem (BMS) som övervakar temperatur, spänning och ström och som kan begränsa laddningen vid behov. Standarder och protokoll för laddning reglerar kontakter, kommunikation och säkerhet mellan laddare och fordon.