Laboratoriediagnoser

Laboratoriediagnoser är medicinska diagnoser som grundas på analyser av biologiska prover som tagits från patienten och tolkas av kliniska laboratorier.

Vanliga funktionsområden inkluderar hematologi (blodbild), klinisk kemi (ämneskoncentrationer i blod eller vätskor), mikrobiologi (infektionspatogener), immunologi/serologi, patologi- och molekylärdiagnostik.

Tolkningen sker i tre steg: preanalytik (provtagning och hantering), analytik (själva laboratorieanalysen) och postanalytik (rapportering och klinisk tolkning). Tolkningen av laboratoriediagnoser kräver klinisk kontext och referensvärden; laboratorietjänsten ger stöd, men besluten tas av vårdgivaren.

Provmaterial kan vara blod, urin, sekret, vävnad etc. Resultat kan användas för diagnostik, prognostik, behandling och uppföljning.

Kvalitet och säkerhet: Laboratorier följer standarder och kvalitetskontroller, används ofta ISO 15189, interna och externa kvalitetsprogram samt spårbarhet av prover och reagens.

Begränsningar: Resultat kan påverkas av provtagning, biologiska variationer och tekniska fel; varje test har osäkerhetsmått.

Etik och integritet: patientens privatliv och datasäkerhet beaktas i hantering av prover och resultat.