LCDskärmen

LCD-skärmen, eller liquid crystal display, är en bildskärmsteknik som används i datorer, TV-apparater, smartphones och många andra enheter. Den styr ljuset som når betraktaren genom flytande kristaller mellan två polarisationsfilter och avger inte själv ljus. Istället används en bakbelyst ljuskälla bakom panelen.

En typisk LCD består av glas- eller plastsubstrat med pixlar som delas i subpixlar för färgerna röd, grön och blå. Längst fram och bakom panelen finns polarisatorer och lager av flytande kristaller. När elektrisk spänning appliceras ändras kristallernas orientering och hur ljuset passerar, vilket gör att varje pixel blir ljus eller mörk. Pixelvärdena regleras ofta via tunna film-transistorer (TFT) som ger snabb och exakt adressning.

Vanliga paneltyper är TN (twisted nematic), IPS (in-plane switching) och VA (vertical alignment). TN-paneler är snabba men har ofta begränsad färgåtergivning och smala betraktningsvinklar; IPS erbjuder bredare betraktningsvinkel och mer konsekvent färg, medan VA ofta ger hög kontrast. Moderna LCD-skärmar använder färgfilter och LED-backlight, och upplösningar samt bildfrekvenser varierar mellan modeller och användningsområden.

Fördelar är lågt energibehov jämfört med äldre bildrör, samt tunna, lätta konstruktioner och hög upplösning. Begränsningar inkluderar att kontrasten och färgåtergivningen kan påverkas av paneltyp och bakgrundsbelysningen, samt ibland längre responstider än vissa alternativa tekniker. Bildkvaliteten har förbättrats avsevärt med tiden, särskilt inom IPS- och VA-teknik.

Historiskt utvecklades LCD-tekniken under 1960- och 1970-talen, och den kommersiella användningen voksade mot slutet av 1990-talet. Idag dominerar LCD-baserade skärmar många produkter och fortsätter att utvecklas med nya paneler och färgtekniker.