Kärnkraftreaktorer

Kärnkraftreaktorer är anläggningar där energi frigörs genom kontrollerad kärnklyvning av bränsle. Den värme som alstras används för att producera ånga som driver turbiner och generatorer och därigenom producerar elektricitet. Reaktorns reaktivitet regleras med styrstavar av neutronabsorberare som höjs eller sänks för att kontrollera effekten. Bränslet består vanligtvis av uranoxid i stavformade moduler placerade i ett kylande och moderatorvänligt medium, oftast lättvatten. Reaktorerna byggs med flera säkerhetsbarriärer, inklusive en containmentbyggnad, som begränsar spridning av radioaktiva ämnen vid olyckor.

Det finns flera reaktortyper. De vanligaste i världen är pressvattenreaktorer (PWR) och kokvattenreaktorer (BWR). Andra typer inkluderar tungvattenreaktorer (CANDU), gaskylda och snabba reaktorer. Nya konstruktioner som EPR och AP1000 syftar till ökad säkerhet och bättre prestanda.

Säkerhet och reglering: Drift av kärnkraftverk övervakas av nationella myndigheter och internationella organ. Säkerhet bygger på redundanta system, flera fysiska barriärer mellan bränslet och miljön, samt ofta passiva funktioner som fungerar utan aktiv energi. Historiska olyckor som Three Mile Island, Chernobyl och Fukushima har påverkat designregler och reglering i många länder.

Bränslcykeln omfattar uranbrytning, uranberikning, bränslestavproduktion, drift och hantering av använt bränsle. Använt bränsle är högaktivt avfall som kräver långsiktig lagring och geologisk slutförvaring i många länder. Under drift ger kärnkraft låga direkta koldioxidutsläpp jämfört med fossila bränslen, men miljö- och säkerhetsaspekter kräver kontinuerlig policyutveckling och avvecklingsplanering.