Kulturindustri

Kulturindustri är en term som används inom kultur-, medie- och samhällsvetenskapen för att beskriva hur kulturprodukter och kulturella tjänster produceras, distribueras och konsumeras inom en kapitalistisk ekonomi, ofta i syfte att skapa vinst genom massproduktion och bred spridning. Begreppet förknippas framför allt med Theodor Adorno och Max Horkheimer från Frankfurtskolan, som i essän The Culture Industry: Enlightenment as Mass Deception (1944) kritiserade hur kulturinstitutioner och mediebolag formar konsumtionsvanor och normer genom standardisering och kommersiell logik.

Huvuddragen i kulturindustrin är standardisering och homogenisering av innehåll, snabb produktion och distribution, samt affärsmodeller som bygger på massmarknader, reklam och licensiering. Viktiga försörjningskällor inkluderar film, radio, television, musik, tryckt media, spel och senare digitala plattformar. En central poäng är att kulturprodukter inte bara återspeglar samhället utan också formar det genom att styra vad som anses normalt och önskvärt.

Debatten kring kulturindustrin är omfattande. Kritiker menar att konceptet överförenklar komplexiteten i kulturproduktion och undergräver individens handlingsutrymme samt motstånd och variation i publikens mottagande. Anhängare och senare forskare har tenterat nyanser genom att betona publikt agency, tolkning och även potentiellt subversiva aspekter av kulturen. I en digital tidsålder har kritik och analys utvecklats för att inkludera algoritmiska rekommendationer, plattformsekonomi och globalisering, där ägande och kontroll över data och distribution formar dagens kulturindustri samtidigt som offentliga kulturpolitiska åtgärder försöker stödja mångfald och offentlig kultur kontra kommersiell dominans.