Kreditströme

Kreditströmmar beskriver hur kredit tilldelas och rör sig genom ekonomin under en viss period. De omfattar nya utlåningar, återbetalningar och omstruktureringsåtgärder samt nettoförändringar i skuldbildningen hos hushåll, företag och offentliga sektorn. Kreditströmmarna återspeglar hur lätt låntagare får finansiering och hur långt kreditmarknaden förlänger kreditcykler, vilket i sin tur påverkar konsumtion, investeringar och arbetsmarknaden.

Kreditflödena leds av banker och andra kreditinstitut, men även shadow banking och offentliga aktörer kan vara betydande. Vanliga kanaler inkluderar bolån, företagslån, kreditkort, leverantörskrediter och exportfinansiering; securitisering och lån med återköpsavtal omvandlar tillgångarna till olika finansiella produkter och sprider riskerna.

Mått på kreditströmmar fås ur nationalräkenskaper och centralbankernas finans- och kreditbalanser. Man talar om netto- eller bruttoflöden av nya lån, amorteringar och omläningar. Kreditstockens förändring speglar skuldens ackumulation, medan kreditflödena visar villkor, riskförändringar och finansieringskostnader.

Kreditströmmarna är centrala för ekonomisk tillväxt, eftersom de påverkar efterfrågan, investeringsaktivitet och bostadspriser. Snabba upp- eller nedgångar i kreditgivning kan förstärka ekonomiska cykler och öka finansiell sårbarhet. Risker inkluderar kreditförluster, skuldökningar och systemrisk vid samvariation i lånevilkor.

Politiska verktyg för att påverka kreditströmmar omfattar penningpolitik (räntor, likviditet) och makrotillsyn (kredit- och kapitalkrav, motcykliska buffertar, LTV-gränser). Övervakning av kreditflöden är viktig för finansiell stabilitet och för att bedöma effekten av regleringar.