Kravsporbarhet

Kravsporbarhet är förmågan att följa varje krav genom hela utvecklingsprocessen och över olika artefakter så att kopplingar mellan krav, design, implementering och verifiering kan bevaras. Den innebär att varje krav kan spåras till de designbeslut och testfall som uppfyller det, samt att varje komponent eller ändring kan kopplas tillbaka till relevanta krav.

Framåtriktad spårbarhet kopplar krav till design, implementation och test som syftar till att uppfylla det. Bakåtriktad spårbarhet säkerställer att varje design- eller kodkomponent kan hänvisa till ett eller flera krav. Bidirektionell spårbarhet kombinerar båda riktningarna och används ofta för omfattande uppföljning genom hela livscykeln.

Process och verktyg: Krav bör få unika identifierare och referenser. Spårbarhetsmatriser eller kravhanteringsverktyg används för att länka krav till designartefakter, kod och testfall. Vanliga metoder inkluderar länkar i krav- och utvecklingsverktyg, samt kontinuerlig uppdatering vid förändringshantering.

Syfte och nytta: Spårbarhet gör det möjligt att analysera påverkan av kravändringar, säkerställa fullständighet och överensstämmelse, underlätta testning och verifiering samt stödja kravställning och regulatoriska krav.

Utmaningar: Underhåll av spårbarhet är tidskrävande och kräver tydlig governance, konsekvent naming och integrerade verktyg. Komplexa projekt kan skapa omfattande nätverk av kopplingar som blir svåra att hantera.

Standarder och praxis: Praktiker hämtas från kravhanteringsstandarder som ISO/IEC/IEEE 29148 och relaterad överensstämmelse med testdokumentation enligt IEEE 829. Exempel visas genom samband mellan krav, design och test: R1 → D1 → T1, och motsvarande bakåtriktad koppling.