Korttidsdepression

Korttidsdepression är en depressiv episod som varar under en relativt kort period, oftast några veckor till några månader. Denna form av depression orsakar betydande besvär och kan påverka arbete, studier eller relationer, men varar vanligtvis längre inte än vad som brukar ses vid kronisk depression.

Vanliga symtom inkluderar nedstämdhet eller tomhet, minskat intresse eller glädje i aktiviteter, trötthet, sömnstörningar eller förändrad aptit, koncentrationssvårigheter, samt känslor av skuld eller värdelöshet. I vissa fall uppträder även tankar på döden eller suicid. Skillnaden mot vanlig sorg är att symtomen är ihållande, tydligt funktionsnedsättande och inte bara kopplade till en specifik händelse.

Orsakerna är ofta multifaktoriella och kan innefatta biologiska faktorer (såsom förändringar i hjärnans signalsubstanser och ärftlighet) samt psykosociala faktorer (stress, förlust, trauman och betydande livshändelser). Tidigare depressive episoder ökar risken för nya episoder.

Diagnos görs av vårdgivare utifrån klinisk bedömning och kriterier i internationella klassifikationssystem som DSM-5-TR eller ICD-11. En kortvarig episod kan kräva olika behandlingsstrategier beroende på svårighetsgrad och påverkan på vardagen.

Behandling brukar anpassas individuellt och kan omfatta psykoterapi, exempelvis kognitiv beteendeterapi eller interpersonell terapi, samt läkemedelsbehandling vid behov. Livsstilsåtgärder som regelbunden sömn, motion och socialt stöd kan underlätta återhämtningen. De flesta återhämtar sig inom några veckor till månader, men uppföljning är viktig för att förebygga återfall.

Sök vård om symtomen varar längre än två veckor eller om det finns tankar på självskada eller döden.