Kontrollkoder

Kontrollkoder är koder som används för att verifiera att data, identiteter eller operationer är korrekta och giltiga. De kan vara statiska, som en kontrollsiffra i ett identifieringsnummer, eller dynamiska, som engångskoder som genereras för en enskild inloggning eller transaktion. Syftet är oftast att upptäcka fel vid inmatning och överföring samt att försvåra manipulation eller bedrägeri.

Vanliga typer omfattar kontrollsiffror (check digits) som beräknas med algoritmer som modulo-10 (Luhn), modulo-11 eller andra viktade summeringsmetoder. Dessa används i många standardnummer såsom kreditkortsnummer, EAN/UPC-streckkoder, ISBN och IBAN. Kontrollkoder kan även avse kontrolltecken i strömmande data eller protokoll som signalerar start, slut eller synkronisering.

En annan användning är autentisering där kontrollkoder genereras på begäran, exempelvis engångskoder (OTP) som baseras på tids- eller händelsobaserad algoritm (TOTP/HOTP) och ofta levereras via SMS eller appar. Dessa används för tvåfaktorsautentisering och minskar risken för obehörig tillgång.

Design och överväganden: valet av algoritm och längd påverkar felupptäckt, säkerhet och användarvänlighet. Längre koder ger ofta bättre felupptäckt och högre säkerhet men ökar risken för skrivfel och användararbete. Valet av algoritm bör ta hänsyn till feltyper som enkla inmatningsfel och transpositionsfel samt krav på skydd mot missbruk. Organisationer behöver rutiner för utfärdande, återkallande och hantering av ogiltiga koder, samt loggning och övervakning.