Konstantströmdrivning

Konstantströmdrivning är en metod inom elektronik där den levererade strömmen till en last regleras för att vara konstant, oavsett variationer i spänning eller belastning inom ett angivet arbetsområde. Denna princip används när lasten kräver en stabil ström, till exempel vid LED-drivning, litiumjonbatteriladdning, elektrokemiska processer och laboratorieexperiment.

Principen bygger vanligtvis på feedback: en känningsresistor i serie med lasten mäter strömmen och en reglerkrets jämför denna mätning med en referens. Reglerkretsen styr ett reglerande element, ofta en transistor, för att öka eller minska lastens spänning så att strömmen hålls konstant. Strömreglerare kan vara linjära, där effektförluster ökar med drifttid, eller switchade, där högre effektivitet uppnås genom att styra konverterare (buck, boost eller buck-boost) i rätt arbetsläge.

Implementeringar varierar mellan enkla linjära konstantströmdrivare och mer komplexa switchade lösningar. Linjära drivar är blodröda och billiga att implementera men har begränsad effekt och god värmeutveckling. Switchade konstantströmdrivare erbjuder bredare arbetsområde, högre effektivitet och bättre lastoberoende, men kräver mer komplex kontroll- och skyddskretsar.

Viktiga tillämpningar inkluderar LED-drivning där konstant ström är avgörande för ljusstyrka och livslängd, batteriladdning, laboratorieutrustning och industriell processkörning. Viktiga designparametrar är nominell ström, reglerbart område (compliance volt), noggrannhet och temperaturberoende, samt skydd mot kortslutningar, överström och övertemperatur.