Kolhydratspjälkning

Kolhydratspjälkning är den biokemiska process där komplexa kolhydrater bryts ner till enklare sockerarter, främst glukos, som sedan kan absorberas och användas av kroppen för energi. Denna process sker i flera steg och involverar enzymer.

Nedbrytningen av kolhydrater börjar redan i munnen med hjälp av enzymet amylas i saliven, som påbörjar nedbrytningen av stärkelse till kortare polysackarider och disackarider. När maten når magsäcken stoppas denna process tillfälligt på grund av den sura miljön. I tunntarmen fortsätter kolhydratspjälkningen med hjälp av amylas från bukspottkörteln. Här bryts komplexa kolhydrater ner till mindre enheter som disackarider (sackaros, laktos, maltos).

På ytan av tunntarmens celler, i tunntarmsslemhinnan, finns ytterligare enzymer som kallas disackaridaser. Dessa enzymer, som inkluderar sackaras, laktas och maltas, bryter ner disackariderna till monosackarider, främst glukos, fruktos och galaktos. Glukos är den viktigaste energikällan för kroppens celler.

Efter att kolhydraterna har brutits ner till monosackarider absorberas dessa av tunntarmens celler och transporteras sedan via blodet till kroppens olika vävnader. Glukos kan sedan användas omedelbart för energiproduktion genom glykolys eller lagras som glykogen i levern och musklerna för senare användning. Om det finns ett överskott av energi kan glukos även omvandlas till fett.