Kildeforskrivning

Kildeforskrivning är processen att ange vilka källor som används i ett skriftligt verk och hur de redovisas. Syftet är att låta läsaren verifiera informationen, erkänna upphovsmännens arbete och motverka plagiat. Den omfattar in-textreferenser och en systematisk källförteckning i slutet.

I texten används referenser för att visa vilka källor som stödjer ett påstående eller en parafras. Dessa hänvisningar följer ofta ett stilsystem där uppgifter som författare, årtal och ibland sidnummer anges. I Sverige används vanligtvis Harvard-liknande eller APA-liknande stilar; andra discipliner kan använda MLA, Chicago eller Vancouver. Fotnoter används ibland för källor i särskilda fall.

En källförteckning eller referenslista samlar fullständig bibliografisk information: författare, titel, utgivningsår, utgivare eller tidskrift, volym, nummer, sidor, samt DOI eller URL och datum för tillträde när det krävs. Uppgifterna ska vara korrekta och konsekventa genom hela verket. För direkta citat används citattecken och ofta sidnummer anges enligt den använda stilen.

Processen innebär att samla uppgifter medan man skriver, välja en övergripande stil i samråd med institutionen, infoga korrekta in-textreferenser och skapa referenslistan. Därefter kontrolleras noggrannheten och konsekvensen i hela texten.

Etik och kvalitet: hänvisa till källor korrekt, undvik plagiering och överdriven citat, och särskilja egna tolkningar från källmaterialet. Praktiska verktyg som referenshanterare (till exempel Zotero, EndNote, Mendeley) kan underlätta insamling, lagring och formatering av referenser. Många institutioner tillhandahåller stilguider och mallar som specificerar hur källor ska dokumenteras.