Katalogiseringssammanhang

Katalogiseringssammanhang är ett begrepp inom biblioteksvetenskap som beskriver det sammanhang i vilket katalogisering av bibliotekets resurser utförs. Det innefattar vilka regler, riktlinjer och tekniska förutsättningar som styr hur en resurs beskrivs, märks upp och görs sökbar i kataloger och söktjänster. Huvudkomponenterna är bibliografisk beskrivning, auktoritetskontroll, ämnessättning, klassificering samt dokumentation av innehav och tillgångar.

Detta sammanhang omfattar hur uppgifter väljs, ordnas och presenteras, vilka katalogiseringsregler som tillämpas (till exempel internationell praxis som ISBD samt klassifikations- och auktorisationsprinciper) samt vilka metadataformat som används (t.ex. MARC, UNIMARC eller andra profilbaserade representationer). Det gäller också hur nya och digitala resurser hanteras, inklusive tekniska metadata och uppgifter om rättigheter, samt hur poster kopplas till auktoritetsfiler och behållningsregister.

I Sverige är katalogiseringssammanhanget ofta knutet till nationella riktlinjer och bibliotekets egna policys, med särskild hänsyn till auktoritetslistor och system som LIBRIS. Detta underlättar konsekvens, återanvändbarhet och interoperabilitet mellan olika bibliotek, nationellt och internationellt. Utvecklingen påverkas av nya standarder och tekniker, som övergång till nya metadataformat eller webbaserade representationsformat.

Syftet är att säkerställa tydlig, konsekvent och sökbar dokumentation så att användare hittar och får tillgång till resurser, samt att stödja dataåtkomst över flera kataloger.