Karbidbaserade

Karbidbaserade material är en grupp hårda och slitstarka material där huvuddelen av egenskaperna kommer från metallkarbider. Den mest använda typen är cementerade karbider, som består av wolframkarbid (WC) som bildar hårda partiklar inbäddade i en metallbindare, oftast kobolt. Andra karbidbaserade material inkluderar keramiska karbider som titankarbid (TiC), hafniumkarbid (HfC), vanadiumkarbid (VC) och niobiumkarbid (NbC), samt olika karbidbaserade kompositer och beläggningar.

Tillverkningen sker vanligtvis genom att finfördelade karbidpulver blandas med en metallbindare, pressas till önskad form och sintras vid höga temperaturer. Denna process, ofta kallad cementering, ger täta och mycket hårda material. Vissa framställningar använder även varm isostatisk pressning (HIP) för att uppnå högre densitet och förbättrade mekaniska egenskaper.

Egenskaperna hos karbidbaserade material kännetecknas av mycket hög hårdhet, utmärkt slit- och nötningstålighet samt hög smältpunkt och kemiskt motstånd i många miljöer. De behåller skär- och kant-egenskaper vid höga temperaturer, vilket gör dem attraktiva för skärande och bearbetande verktyg. Begränsningarna är framför allt sprödhet och lägre seghet jämfört med metaller, vilket gör dem känsliga för slag- eller chockbelastningar. Kostnaden kan också vara betydande och energibehovet i tillverkningen är ofta högt.

Användningar omfattar skärverktyg, borr- och fräverktyg för metallbearbetning, sågblad med karbid-tipper samt slitstarka komponenter inom gruvarbetet, olje- och gasindustrin och energisektorn. Karbidbaserade material ersätter ofta emellanåt traditionella metaller där slitage och höga temperaturer kräver överlägsen hållbarhet.

---