Kapskiktning

Kapskiktning är en process där ett material utvecklar eller får ett tunt skal som omsluter en kärna eller en yta, ofta i form av ett kapselliknande lager. Skiktet kan vara bara några nanometer tjockt och uppstår genom olika mekanismer såsom deposition, kemisk fällning, polymerisation eller fysiska fällningar. Genom kapskiktning kan egenskaper som reaktivitet, mekanisk hållfasthet, termisk stabilitet eller optiska egenskaper modifieras.

Fält där termen används inkluderar:

- Materialvetenskap och nanoteknik: Partiklar kapslas in eller får kapskikt för att styra frisättning, förbättra stabilitet eller ge nya funktionella ytor.

- Geologi och mineralogi: Sekundära kapskikt kan bildas över kärnmaterial och påverka löslighet eller korrosion.

- Farmaceutisk teknologi: läkemedel kapslas i polymerskikt för kontrollerad frisättning och skydd mot nedbrytning.

- Mikrobiologi och bioteknik: Vissa organismer producerar kapselliknande yttre skikt som skyddar mot miljön.

Analys och betydelse: Studier av kapskiktning görs med optisk eller elektronmikroskopi, röntgentekniker och spektralanalyser. Modeller används för att beskriva diffusion genom skiktet och hur gränsytornas kemiska interaktioner påverkar prestanda. Kapskiktning är därmed ett centralt begrepp när man vill kontrollera materialegenskaper, skydda inre innehåll eller styra interaktionen med omgivningen.