Kalkningar

Kalkningar är avsättningar av kalciumsalter i kroppens vävnader eller organ som syns som mineraliserade områden vid bilddiagnostik. De uppkommer vanligen i två huvudsammanhang: dystrofisk kalkning där vävnaden är skadad men kalciumnivåerna i blodet är normala; samt metabola eller metastatiska kalkningar där förhöjda kalciumnivåer eller störningar i fosfat- och kalciumbalansen gör att kalcium deponeras i frisk vävnad.

Vanliga lokalisationer är blodkärlsväggar och hjärtats struktur­er, njurar och urinvägar, lungor, lever och mjukvävnad. Kalkningar kan ge funktionella problem beroende på placering och utbredning och kan vara tecken på underliggande sjukdom som åderförkalkning, kronisk njursjukdom eller inflammatoriska processer.

Diagnostik baseras på bilddiagnostik såsom röntgen, datortomografi eller magnetresonans, där kalkifierade områden framträder tydligt. Blodprover kan hjälpa till att utreda underliggande orsaker som hyperkalcemi eller nedsatt njurfunktion. Behandling fokuserar oftast på att hantera den bakomliggande orsaken; kalkningar i viktiga organ kan i sällsynta fall kräva kirurgisk eller endovaskulär åtgärd.

Inom odontologi förekommer tandstensbildning, eller kalkningar, när munplack mineraliseras och bildar tandsten. Detta ökar risken för periodontal sjukdom och avlägsnas med professionell tandrengöring. Förebyggande åtgärder inkluderar god munhygien och regelbunden tandvård.