Kalibreringsgrafik

Kalibreringsgrafik, eller kalibreringskurva, är en grafisk representation som beskriver sambandet mellan ett instrumentsignal och kända mängder av ett analytemne. Grafen används för att bestämma ursprungliga koncentrationer i okända prover genom att relatera signalen till standarder med kända koncentrationer.

Grafen skapas genom att förbereda lösningar med kända koncentrationer, mäta instrumentets respons för varje standard, och plotta responsen mot koncentrationen. Ofta används en lineär modell, men vid behov kan en upp till polynom passa bättre. Då sammanfattas sambandet i en ekvation och ett mått som R² anges för att beskriva Godhet av passformen. Vanliga signalsvar inkluderar absorbans, flödes- eller peakarea i kromatografi, eller elektrisk signal i olika sensorer.

Användningen består i att mäta responsen hos ett okänt prov, interpolera dess koncentration längs kalibreringskurvan och därigenom bestämma provets koncentration. Det är viktigt att provet tillförs inom den kalibreringsmängd och den linjära räckvidden, och att korrigera för bakgrundsblandning eller blankvärden. Vid behov kan interna standarder eller standardtillsatsmetoder användas för att hantera matriceffekter.

Begränsningar inkluderar matriceffekter, rymden mellan standarder, sensorstabilitet och drift, samt risk för extrapolering utanför kalibreringsintervallet. Kalibreringsgrafik är central inom analytisk kemi, miljöanalys, klinisk diagnostik och farmaceutisk analys.