kalibreringskurvan

Kalibreringskurvan är en grafisk representation som relaterar kända koncentrationer till instrumentets respons i en analytisk metod. Den används för att bestämma koncentrationen hos okända prover genom att jämföra deras svar med kurvan.

För att få en kurva används vanligtvis en serie standardlösningar över relevanta koncentrationsintervall; instrumentresponsen mäts och plottas mot koncentrationen. Den vanligaste modellen är linjär regression; om modellen når en icke-linjär region används lämpliga icke-linjära eller viktade regressioner.

Användningen innebär att man sedan kan omvandla den uppmätta responsen hos okända prover till en koncentration med det erhållna sambandet. Viktiga begrepp är detektionsgräns (LOD), kvantifieringsgräns (LOQ) och det dynamiska området där responsen är proportionell mot koncentrationen. Undvik extrapolering.

Metoder inkluderar extern kalibrering, intern standard och standardaddition. Val av responsmått (t.ex. peakarea, absorbans) samt användning av en intern standard kan öka noggrannheten och precisionen. Kvalitetskontroller som blankprov och kontrollprover samt utvärdering av residualer och R-squared säkerställer tillförlitlighet.

Kalibreringskurvor är centrala inom kemisk analys, miljö- och klinisk diagnostik där noggrann kvantifiering krävs. De ger en praktisk länk mellan signal och koncentration och underlättar spårbarhet när modellen och kvalitetsrutiner är tydliga.

---