standardtillsatsmetoder

Standardtillsatsmetoderna är kvantitativa analytiska metoder som används för att bestämma koncentrationen av ett analyte i ett prov genom att tillsätta kända mängder standard till provet och mäta den analytiska signalen. Metoden är särskilt användbar när provets matrix påverkar mätningen och därmed kan släppa igenom fel vid externa kalibreringar. Genom att använda matrisen från det faktiska provet minskar standardtillsatsmetoden effekten av matrixreaktioner och förbättrar noggrannheten i resultatet.

Principen är att signalen är beroende av summan av analyten i provet och den tillsatta standarden. Man tar flera prover och tillsätter olika kända mängder standard, sedan mäts signalen för varje tillägg. Man plottar signalen mot tillagd standard och gör en linjär regression. När kurvan förlängs tillx-axeln används x-skärningen för att bestämma den ursprungliga koncentrationen i provet. Denna metod kräver att responsen är approximately linjär över det använda tillsatsintervallet och att provet och standarden uppvisar samma form av matrixeffekt.

Procedurmässigt innebär det att man förbereder flera identiska provportioner, tillför ökande mängder standard till varje prov, mäter signalen, och utför en linjär regression av signal mot tillsats. Från regressionen fås information som används för att beräkna den ursprungliga koncentrationen i provet.

Fördelar med standardtillsatsmetoderna inkluderar god hantering av okända matrixeffekter och behovet av att inte skapa calibrationslösningar i samma matrik. Behov och begränsningar innefattar krav på linjär respons, tidsåtgång och noggrann volymkontroll. Metoden används i miljöanalys, livsmedels- och kliniska analyser där matrixkomplexitet är betydande.