Kärnoligosackariden

Kärnoligosackarider är en term som används för att beskriva oligosackarider som härstammar från kärnor eller frön i växter, särskilt i spannmål och baljväxter. De är korte kedjor av monosackarider, vanligtvis upp till cirka ett tiotal enheter, kopplade med glykosidbindningar. De är ofta mindre näringsrika för människans tunntarm jämfört med stärkelse och betecknas därför ofta som kostfiber eller prebiotiska komponenter när de når tjocktarmen.

Struktur och sammansättning varierar mellan växter. Den mest kända undergruppen inom kärnoligosackarider är raffinose-family oligosackarides (RFOs), som inkluderar raffinose (galaktos–glukos–fruktos), stachyose (galaktos–galaktos–glukos–fruktos) och verbascose (galaktos–galaktos–galaktos–glukos–fruktos). Andra kärnoligosackarider kan innehålla olika kombinationer av galaktos-, arabino-, xilose- eller manno-sockerarter. Strukturvariationerna påverkar smältbarhet och fermentering i tarmen.

Förekomst och bildning: kärnoligosackarider finns naturligt i många frön och kärnor, där de ofta fungerar som källor för kolhydrater under embryonal utveckling. Deras halt och sammansättning påverkas av art, odlingsförhållanden och bearbetning.

Analys och tillämpningar: analytiska metoder som HPLC, GC-MS och enzymatiska tester används för att karakterisera kedjelängd och monomerinnehåll. I kosten utgör kärnoligosackarider en del av FODMAP-gruppen och kan hos vissa individer orsaka gasbildning och gastrointestinella besvär, medan de i allmänhet tillför kostfiber och kan stödja skillnader i tarmfloran. Inom livsmedelsforskning studeras de som potentiella prebiotiska tillskott och som del av råvarans näringsprofil.