Jämförelseprincipen

Jämförelseprincipen är en rättslig princip som innebär att likartade fall ska behandlas på ett likartat sätt. Principen syftar till att upprätthålla rättssäkerhet och förutsebarhet genom att domstolar och andra myndigheter inte ska kunna göra godtyckliga bedömningar. Om ett visst rättsfall har avgjorts på ett visst sätt, bör liknande fall följa samma mönster i framtiden.

Principen har sitt ursprung i den allmänna idén om likhet inför lagen. Det är inte en strikt regel som kräver absolut identitet i alla utfall, utan snarare en vägledande princip. Den innebär att man vid bedömningen av ett nytt fall ska ta hänsyn till hur liknande fall tidigare har avgjorts, särskilt av högre domstolar. Detta kan ske genom att hänvisa till prejudikat, det vill säga tidigare domstolsavgöranden som fungerar som vägledning.

I Sverige är jämförelseprincipen en viktig del av rättstillämpningen, även om den inte är uttryckligen lagstadgad i en enskild paragraf. Domstolarna är skyldiga att beakta tidigare praxis för att säkerställa en konsekvent och rättvis rättstillämpning. Syftet är att undvika diskriminering och att medborgarna ska kunna förutse vilka rättsliga konsekvenser deras handlingar kan få. Utvecklingen av jämförelseprincipen sker kontinuerligt genom nya domstolsavgöranden som etablerar eller modifierar praxis.