Jordägande

Jordägande är rätten att äga, använda och avyttra mark samt byggd eller annan fast egendom. I Sverige är jordägande i huvudsak kopplat till fastighetsägande, där varje fastighet är tydligt uppdelad med en unik fastighetsbeteckning och registreras hos Lantmäteriet. Den som står som ägare har äganderätt och kan sälja, pantsätta eller belåna sin fastighet inom ramen för lagstiftningen.

Den rättsliga ramen regleras framför allt av Jordabalken, som ingår i civilrätten. Fastighetsägandet dokumenteras i fastighetsregistret, vilket vanligtvis handhas genom lagfart när äganderätten flyttas mellan parter. Ägare kan också belåna fastigheten genom inteckningar, vilket skapar panter som säkerhet för lån. Servitut och andra inskrivningar kan begränsa eller ge rättigheter till användning av marken även för andra än ägaren.

Olika former av jordägande finns i praktiken. Det vanligaste är att äga en fastighet (fastighetsägande). Andra upplåtelser är tomträtt, där marken upplåts av kommun eller stat under längre tid, och arrende, där nyttjanderätten till marken innehas utan full äganderätt. Inom vissa områden finns särskilda regler kring överlåtelse av jord till utländska köpare enligt jordförvärvslag.

Rättigheter och ansvar följer av ägandet: att följa kommunens planer och byggnadsregler, att betala fastighetsavgift eller fastighetsskatt samt att vårda byggnader och mark. Jordägande har historiskt varit en grundläggande del av ekonomisk och social struktur och regleras av både nationell lagstiftning och lokal reglering.