fastighetsbeteckning

Fastighetsbeteckning är den officiella beteckningen som används för att entydigt identifiera en fastighet i Sverige. Den används i all juridisk och ekonomisk dokumentation som rör fastigheter, till exempel vid köp och försäljning, pantsättning, bygglov och planering. Den officiella beteckningen införs och förvaltas av Lantmäteriet och återfinns i fastighetsregistret samt i offentliga handlingar och i fastighetskartan.

Sammansättning och format varierar något mellan kommunerna, men den generella id‑strukturen utgörs av ett geografiskt område följt av ett fastighetsnummer, ofta skrivna i form av nummerkolonnummer, till exempel 1:23 eller 12:5. Den exakta konstruktionen kan innefatta olika organisatoriska nivåer inom kommunen, såsom kvarter eller område, beroende på lokala rutiner. Den gemensamma nämnaren är att beteckningen är unik för varje fastighet och används som referens i lagfarter och register, oavsett adress eller fastighetsnamn.

Användning och betydelse: Fastighetsbeteckningen följer fastigheten över tid och kopplar juridiska handlingar till rätt fysisk enhet. Vid överföring av äganderätt, pantsättning eller andra rättsliga åtgärder används beteckningen för att exakt identifiera vilken fastighet som avses. Den underlättar även kommunal planering, mätningar och fastighetsbildningar.

Ändringar och historik: Vid bildande eller sammanslagning/indelning av fastigheter kan nya beteckningar utfärdas och äldre beteckningar uppdateras i registret. Historiska dokument kan behålla äldre beteckningar, men uppgiftens primära referens är alltid den aktuella fastighetsbeteckningen i registret.

Tillgång: Information om fastighetsbeteckningar är offentligt tillgänglig genom Lantmäteriet och myndighetens kart- och fastighetsregister.