Jordpakking

Jordpakking, ofta kallad jordpackning, är processen att öka jordens täthet genom att minska luftfickorna i marken. Det leder till högre bulkdensitet och lägre porositet. Jord kan packas naturligt av tyngdkraft, regn och fryssprängning, men vanligtvis sker det som resultat av mänsklig aktivitet som markarbeten, väg- och byggprojekt samt tung trafik över marken.

Det finns huvudsakligen två packningsmetoder: statisk packning där ett konstant tryck appliceras utan märkbar rörelse, och dynamisk packning där marken komprimeras av rullande eller vibrationsbaserad utrustning som vältar eller vibrationsrullar. Valet av metod påverkas av jordart, planerat ändamål och önskad densitet.

Jordpackning påverkar markens egenskaper på flera sätt. Ökad densitet minskar porositeten och infiltrationen, vilket kan leda till ökad ytavrinning och försämrad dränering. Rotutveckling och näringstillgång kan hämmas, och konstruktioner utsätts för större risk för sättningar eller förändrad bärighet vid överdriven packning. I jordbruk kan tung packning även minska jordens bördighet och vattenhållande förmåga.

Mätningar av packning utförs både i fält och laboratorium. Proctor-testet används för att bestämma maximal torrdensitet och optimalt fukthalt, medan in-situ mätningar med kärndensitet eller kärnprov samt kärn-nivå mätinstrument ger praktisk densitets- och fukthil. Resultaten ligger till grund för krav på markens användning och konstruktion.

Förebyggande åtgärder inkluderar arbete vid rätt fukthalt, god dränering och användning av lämplig maskinpark. Vid känsliga markförhållanden används ofta geosyntetiska lösningar, markstabilisering och noggrann planering. Inom jordbruk kan kontrollerad trafik och rätt bearbetning minska oönskad packning och bibehålla jordhälsa.