Jordförbindningens

Jordförbindningen, ofta kallad jordning, är den elektriska kopplingen mellan en byggnads eller en elsystems delar och jord. Huvudsyftet är att leda felström snabbt till marken och att skapa en gemensam referenspotential, vilket ökar person- och utrustningssäkerheten samt begränsar spänningsskillnader vid fel.

Funktion och princip

En lågimpedansväg till jord ska finnas för felströmmen så att skyddsutrustning, till exempel jordfelsbrytare (RCD), snabbt bryter strömmen. Utjämning mellan metallföremål och ledningar minskar faran för aktuella stötar när olika delar av installationen skiljer sig i potential. För att uppnå detta kopplas exempelvis skåp, rörledningar, VVS-komponenter och byggnadens metallage samman med jordnätet.

Komponenter och system

Jordningen i byggnader består vanligtvis av ett jordnät i marken och ledningar som förbinder byggnadens skyddsjord (PE) med huvudjordningen. Jordspett eller jordstavar används där naturlig markförbindelse är svag. Vid större anläggningar används kompletterande jordning och utjämningsförbindelser (equipotential bonding) för att reducera skillnader mellan olika delar av installationen.

Standarder och krav

Jordförbindningen ska uppfylla nationella och internationella standarder, vanligtvis EN 60364-serien och dess svenska anpassningar (SS-EN 60364) samt relevanta föreskrifter från myndigheter. Kontinuitet och jordningsmotstånd används som centrala mätparametrar vid installation och inspektion.

Underhåll och säkerhet

Regelbunden kontroll av jordningens kontinuitet och motstånd är viktig. Vid nyinstallationer krävs korrekt dimensionering av jordtag och anslutningar för att uppnå lågt jordningsmotstånd. En väl fungerande jordförbindning bidrar till skydd mot elektriska stötar och bidrar även till övergripande elsäkerhet och skydd mot åska.