Jordförbindningen

Jordförbindningen är den elektriska förbindelsen mellan en del av en elinstallation eller utrustning och jord. Den ger en referenspotential och erbjuder en säker väg för felströmmar, vilket minskar risken för elektriska stötar vid fel och underlättar att skyddsutrustning fungerar.

Den består vanligtvis av en skyddsjordledare (PE) som går från huvudjordningspunkten i elcentralen till metalliska delar och utrustning, samt av jordtag i marken såsom jordspett eller jordkabel som ansluts till jordnätet. I byggnader kopplas jordnätet till det allmänna nätet och till neutral i olika konfigurationer.

Syftet är att skydda människor genom att ge felströmmar en säker väg till jord, möjliggöra snabb återställning via jordfelsbrytare eller säkring, och minska skillnader i potential mellan olika metallföremål genom equipotential bonding. I vissa utrustningar används även en separat funktionell jord för störningsreducering.

Systemtyper: jordningssätt i nätet kan vara TN-S, TN-C-S eller TT. I svenska bostadsinstallationer är TN-C-S vanligt i huvudförsörjningen, medan lokala TT-jordningar kan förekomma. Skyddsjorden kopplas till huvudjordningspunkten och till berörbara metaller i konstruktionen.

Underhåll och regler: installationer ska uppfylla svenska och europeiska standarder (till exempel SS-EN 60364). Jordresistansen ska vara tillräckligt låg för att felströmmen snabbt ska ledas bort och berörbar spänning hållas låg. Kontroller av jordning utförs vid nyinstallation och regelbundet under drift.