Isolationssystemet

Isolationssystemet är ett svenskt begrepp som beskriver den samordnade uppsättningen av material, komponenter och arbetsmetoder som används för att förhindra oönskad överföring av värme, ljud, fukt eller elektricitet mellan olika delar av en byggnad, en anläggning eller en apparat. Begreppet används inom flera branscher men är särskilt vanligt inom byggnadsteknik och industriell isolering.

I byggnadssammanhang omfattar isolationssystemet vanligtvis isoleringsmaterial, lufttäthet, ångspärr, fasadbeklädnader samt installationsdetaljer som syftar till att minimera värmeförlust, motverka drag och kontrollera fukt. Målet är att uppnå energieffektivitet, inomhuskomfort och fuktsäkerhet samt reducera ljudöverföring.

Materialvalen varierar med klimat, byggnadstyp och krav på brandmotstånd. Vanliga material är mineralull, glasull, cellulosafiber, polystyren och polyuretan. Prestanda bedöms bland annat genom värmeledningsförmåga (k-värde), U-värden, ljudreducering (Rw) och fuktmotstånd. I moderna konstruktioner eftersträvas kontinuerlig isolering och minimerade termiska bryggor.

Isolationssystemet används även i industriella och tekniska sammanhang där syftet är att hindra värmeförluster i rör och processutrustning, förbättra arbetsmiljö genom ljud- och kyltisolering samt skydda personal och utrustning från yttre påverkan. Standarder och regler, både nationella och internationella, styr val och installation. Regelbunden utvärdering och underhåll, till exempel genom termografi och lufttäthetsprov, ingår ofta i livscykelhantering.