Interferenssignalen

Interferenssignalen är den komponent av en mottagen signal som uppstår när flera elektromagnetiska signaler överlagras i samma medium och når mottagaren samtidigt. Den oönskade interferenssignalen kan förändra signalens amplitud, fas eller timing och därmed försämra tolkningen av det önskade meddelandet. I analoga och digitala kommunikationssystem används ofta modellen y(t) = s(t) + i(t) + n(t), där s är den önskade signalen, i är interferenssignalen och n är slumpmässigt brus. Interferensen kan därmed komma från andra sändare, reflektioner eller närliggande källor.

Orsaker och mekanismer innefattar flera fenomen. Multipath-propagation gör att samma sändare når mottagaren via olika vägar med olika fördröjningar och faser. Crosstalk uppstår när närliggande ledningar eller kanaler påverkar varandra. Intermodulation och överlagrade sändningar i samma frekvensband kan producera nya frekvenser som stör mottagningen. Både naturliga och människodrivna källor kan ge upphov till interferens, från väderförhållanden till elektromagnetiska störningar från elektronisk utrustning.

Typer av interferens inkluderar bredbandsinterferens, intrång i en kanal av närliggande frekvenser (inband/adjacent-channel), samt specifika interferensprodukter som uppstår vid ickelinjär utrustning. Effekterna är ofta minskat signal-till-brusförhållande, ökade felkvoter och i värsta fall helt förlorad uppkoppling.

Förebyggande och minskning av interferenssignalen omfattar frekvensplanering, användning av filter, bättre avskärmning och jordning, assorterade antenner och diversitet, samt fel-korrigerings- och mottagarstrategier som adaptiv equalization och notching. Kännedom om källor och noggrann systemdesign är centrala för att reducerar interferens och förbättra tillförlitlighet i kommunikationsnät.