Interbankräntor

Interbankräntor är de räntor till vilka banker lånar pengar av varandra i den svenska och internationella interbankmarknaden. De gäller främst mycket korta löptider, från över natten upp till flera månader, och kan vara obundna (utan säkerhet) eller säkrade genom repor och annan säkerhet. Interbankräntor fungerar som en viktig indikator på banksystemets likviditet och används som referens vid prissättning av lån, krediter och olika finansiella instrument.

Räntorna fastställs vanligtvis på två sätt: antingen baserat på faktiska transaktioner mellan banker i marknaden, eller genom sammanställning av rapporterade bud och erbjudanden från ett antal stora bankers representanter (så kallad panelbaserad benchmark). Övernattningsräntor dominerar ofta i likviditetsmarknaden, samtidigt som terminsräntor används för längre löptider och mer komplexa instrument.

Interbankräntor påverkas av penningpolitik, likviditetssituationen i banksystemet och riskaptiten bland långivare. De används som referens vid prissättning av kommersiella lån, bolåneprodukter och derivatinstrument, och de följer i stor utsträckning centralbankens räntesignaler och likviditetsåtgärder. Under perioder av finansmarknadsläget kan interbankräntorna voltera kraftigt, när marknaden förväntar sig förändringar i policy eller när likviditeten minskar.

Globala marknader har under senare år genomgått reformer för att övergå till mer robusta riskfria referensräntor, som euroområdet €STR, Storbritannien SOFR och andra regionala indeks. I Sverige har STIBOR varit en traditionell referens i interbankmarknaden, även om övergångar mot nya referenser pågår.