Interbankmarknaden

Interbankmarknaden är den del av finansmarknaden där banker lånar och lånar in pengar med varandra. Denna marknad gör det möjligt för institut att hantera kortsiktig likviditet och finansiera räntebärande tillgångar i deras balansräkningar. Lån på interbankmarknaden är vanligtvis mycket korta, från övernatten till några veckor. De viktigaste aktörerna är affärsbanker och andra kreditinstitut som har tillgång till likviditet, samt ibland centralbanker som tillhandahåller stödåtgärder eller agerar motpart i vissa transaktioner.

Vanliga instrument på interbankmarknaden inkluderar övernattliga eller kortfristiga interbanklån utan säkerhet, terminsinlåningar och repor (återköpsavtal). Repor innebär att en part säljer värdepapper med avtal om att köpa tillbaka dem senare till ett överenskommet pris, och fungerar ofta som ett säkrat finansieringsverktyg. I vissa marknader används även säkrade former av utlån där värdepapper fungerar som säkerhet. Förhållandet mellan motparter innebär kreditrisker, vilka ofta hanteras genom netting, central motpart eller annan riskminimering.

Rollen i penningpolitiken är central: interbankmarknaden fungerar som en kanal genom vilken centralbankens åtgärder och policyräntor påverkar likviditet och därigenom kortsiktiga räntor i ekonomin. Marknaden samverkar med bankernas räntesättning, kreditgivning och prisbildning på lån och andra räntebärande instrument. Denna marknad är där likviditet och prisbildning sker i realtid, vilket gör den till en viktig byggsten i finansernas övriga funktioner.