Instruktionsminne

Instruktionsminne, även kallat programminne eller IM, är minnesdelen som lagrar maskinkodens instruktioner som processorn hämtar i varje körtur. Det skiljer sig från data-minnet genom att dess primära funktion är att hålla programflödet snarare än att lagra variabler och data som behandlas under körning. I pipelinebaserade processorer hämtas en eller flera instruktioner per klockcykel från instruktionsminnet och skickas vidare till decodering och exekvering.

Arkitekturellt kan minnet vara delat eller separat. I en Harvard-arkitektur finns separata minnessystem för instruktioner och data, vilket möjliggör parallell hämtning av instruktioner samtidigt som data läses eller skrivs. I en Von Neumann-arkitektur används oftast ett gemensamt minne för båda, vilket kan skapa flaskhalsar men förenklar designen.

Instruktionsminne kan vara flyktigt eller icke-flyktigt. I datorer och moderna proces­sorer används ofta RAM-baserade instruktionsminnen som kan laddas och uppdateras, medan i många inbyggda system lagras programkod i ROM eller flashminne som behåller innehållet utan ström.

Moderna system använder också instruktions-cache (I-cache) som lagrar nyligen hämtade instruktioner för snabbare åtkomst. Säkerhet och integritet beaktas genom minnesskydd och exekveringsbehörigheter.

Exempelvis har vissa processorarkitekturer som MIPS och vissa ARM-konfigurationer separate instruktionsminnen, medan allmänna x86-system oftare använder ett delat minne.