instruktionsminnet

Instruktionsminnet är den del av ett datasystem som lagrar de maskininstruktioner som processorn hämtar och utför. Det fungerar som källan till den körbara koden och kan ses som den sekvens av kommandon som styr programmet. I teorin kan instruktionsminnet vara ett separat fysiskt minne från data‑minnet, men i praktiken varierar organisationsformen mellan olika arkitekturer.

I Harvard-arkitekturen är kodminne och data‑minne separata fysiska enheter, vilket gör att instruktioner hämtas från ett kodminne utan att blandas med data. I von Neumann‑arkitekturen delas samma minnesutrymme mellan instruktioner och data. Moderna processorer kombinerar ofta principer från båda och använder en minneshierarki där instruktioner hämtas från ett större, långsammare minne och lagras nära processorn i en snabbare instruktionscache, vanligtvis kallad L1‑I. Denna cache minskar latency och ökar genomströmningen genom att hålla kopior av nyligen hämtade instruktioner.

Instruktionsminnet i praktiken kan vara volatilt eller icke‑volatilt. I inbyggda system eller firmwarebaserade enheter används ofta icke‑flyktiga minnen som ROM eller flashminne för instruktionerna, medan data ofta lagras i RAM. I sådana system kan programkod laddas in i RAM vid körning eller exekveras direkt från flash. Saker som minnesskydd, körbarhet och uppställning av instruktioner påverkar säkerhet och prestanda.