Institutionsboenden

Institutionsboenden är en form av boende där en person bor inne i en vård- eller omsorgsinstitution och får stöd och vård på plats. Begreppet används framför allt i offentlig verksamhet för boende som kräver kontinuerlig hjälp, tillsyn eller medicinsk omvårdnad och där boendet är en del av ett ansträngt vård- eller stödarrangemang. Det är därmed olika från vanligt eget boende eller boende i särskilt boende som inte innebär samma nivå av institutionsmiljö och övervakning.

Vanliga sammanhang där institutionsboenden förekommer är äldreomsorgsverksamhet som vård- och omsorgsboenden, boenden för personer med funktionsnedsättning, samt längre vårdavdelningar inom psykiatri eller somatiska sjukhus. Avdelningarna är ofta bemannade med vårdpersonal och erbjuder måltider, hjälp med medicinering samt daglig omsorg och tillsyn. Den exakta utformningen kan variera mellan kommuner och olika typer av institutioner.

Finansiering och ansvar regleras främst av kommunal ansvarsskyldighet enligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Kommunen bedömer vård- och bostadsbehov och fattar beslut om insatsernas omfattning. Avgifter för boende och vård baseras vanligtvis på inkomst och vårdbehov, och bostads- eller vårdavgiften regleras av lagstiftning och kommunala beslut. Boendet följer samtidigt de rättigheter som gäller enligt patientsäkerhet, integritet och värdighet.

Historiskt har institutionsboenden varit en central del av rehabiliterings- och vårdpolitiken i Sverige. Med demografiska förändringar och reformer har fokus skiftat mot ökad omhändertagande i hemliknande former och stärkta valmöjligheter, samtidigt som behovet av säkra och tillgängliga institutionella lösningar kvarstår för vissa grupper.