Inmatningsspråket

Inmatningsspråket är ett begrepp som används inom datorvetenskap, programvaruteknik och lingvistik för att beteckna språket som används för att mata in data till ett system, program eller en process. Betydelsen varierar med sammanhanget och termen är i regel en beskrivande etikett snarare än en fixerad teknisk definition.

Inom programvaruutveckling och kompilering betecknar inmatningsspråket ofta källspråket, det språk som programmet skrivs på. Kompilatorn eller tolken tar emot program skrivna på detta språk och översätter dem till ett målspråk. Språket definieras av en formell grammatik, vokabulär och syntaktiska regler. Exempel på vanliga källspråk är C, Java och Python; HTML betraktas ibland som ett särskilt slags märkspråk eftersom det används för dokumentstrukturen.

Inom människa-datorinteraktion kan inmatningsspråket även avse språket som användaren skriver på i ett användargränssnitt. Det omfattar språkval i gränssnittet, tangentbordslayouter och textinmatningsmetoder (IME). Val av inmatningsspråk har konsekvenser för lokalisering, tillgänglighet och användarupplevelse.

I naturllig språkbehandling och språkteknik används inmatningsspråket ofta för att beteckna språket i vilket den råa texten som ska analyseras är skriven. Språket påverkar steg som tokenisering, modellträning och språkbegrepp. För flerspråkiga system krävs ofta språkidentifiering och anpassning av modeller till varje inmatningsspråk.

I databaser och frågespråk kan inmatningsspråket vara det språk som används för att uttrycka frågor och uppdateringar till systemet; till exempel SQL eller andra domänspecifika språk (DSL). Detta understryker att termens innebörd varierar med kontext.

Sammanfattning: Inmatningsspråket är ett flexibelt begrepp som kräver kontext för exakt tolkning; när man refererar till inmatning i ett system bör man ange sammanhanget.