Ingenbelastningströmmen

Ingenbelastningströmmen är den ström som flödar i transformatorns primärlindning när sekundären är öppen och ingen belastning är kopplad. Den uppkommer för att skapa och upprätthålla det magnetiska flödet i kärnan samt för att övervinna kärnlaster såsom hysteresis- och eddyströmsförluster. Strömmen består av två komponenter: en magnetiseringsström (huvudsakligen reaktiv) och en kärnlostström (i fas med spänningen). Den totala storleken är vanligtvis en liten andel av den nominella primärströmmen.

Vanliga värden och variationer: Ingenbelastningströmmen är oftast i storleksordningen cirka 1–5 procent av transformatorns nominella primärström, men värdena kan variera beroende på konstruktion, storlek, material och frekvens. Mindre transformatorer kan ha högre andelar än större distributionstransformatorer. Temperatur, ålder och lamineringens kvalitet påverkar också storleken.

Mätning och tillämpning: Vid ett no-load-test appliceras nominell spänning på primärlindningen och sekundären lämnas öppen; inputströmmen mäts för att uppskatta magnetiseringsimpedansen och kärnlossresistansen. Ingenbelastningströmmen är fasmässigt en blandning av en reaktiv komponent och en resistiv komponent, vilket gör att I0 inte levererar mätbart nettoarbete utan används för att uppskatta kärnlossar och magnetisering.

Betydelse: Ingenbelastningströmmen påverkar energieffektivitet och spänningsreglering vid lätta laster, eftersom den står för förluster även utan nyttig last. Konstruktion och materialval används för att minimera dessa förluster och därmed förbättra prestanda.