Ingångsresistans

Ingångsresistans är ett mått på hur mycket motstånd en elektronisk krets eller komponent ger mot elektrisk ström som flödar in i den. Det är den effektiva resistansen som en signalkälla ser när den är ansluten till ingången på en krets. Hög ingångsresistans innebär att en liten ström dras från signalkällan, medan låg ingångsresistans innebär att en större ström dras.

Ingångsresistans är en viktig parameter vid design och analys av elektroniska kretsar, särskilt när det gäller att koppla ihop olika komponenter eller kretsblock. Om en signalkälla är ansluten till en ingång med låg resistans, kan signalkällans spänning sjunka betydligt på grund av strömmen som dras, vilket leder till en förvrängning eller försvagning av signalen. Detta kallas för belastningseffekt.

För att undvika oönskad belastningseffekt är det ofta önskvärt att ingångsresistansen hos en mottagande krets är mycket högre än utgångsresistansen hos signalkällan. Detta säkerställer att merparten av signalen överförs till mottagaren utan signifikant förlust.

Mätning av ingångsresistans görs vanligtvis med en multimeter eller en oscilloskop. Principen är att mäta spänningsfallet över ingången och den ström som flödar in, och sedan använda Ohms lag (R = V/I) för att beräkna resistansen. I praktiken kan ingångsresistansen variera beroende på frekvens och signalnivå.