Induktionsslöpor

Induktionsslöpor är sensorer som används i vägtrafiksystem för att detektera fordons närvaro genom elektromagnetisk induktion. De består i regel av en sluten slinga av koppar eller annan ledare som placeras i vägbanan, ofta i form av en rektangel eller annan slinga, och kopplas till en detektorenhet i vägtrafikstyrsystemet. Slöporna kan användas i ett eller flera körfält samtidigt och är vanligt förekommande i trafiksignalering och vägövervakning.

Verkningsprincipen bygger på att slingan fungerar som en induktans- eller resonanskrets. När en högfrekvent ström leds genom slingan förändras dess elektriska egenskaper av ett närvarande fordons metallmassa, vilket ändrar slöpmens induktans eller impedans. Detektorn tolkar förändringen som närvaro av ett fordon och kan därigenom generera signaler om körfältets belastning, fordonsantal eller position i körfältet. Vissa system kan också klassificera fordonstyper baserat på hur mycket induktans som ändras.

Konstruktion och installation sker ofta så att slöporna är inbäddade i vägbanan eller under vägens ytskikt och skyddade mot fukt och damm. En eller flera slingor kan användas per körfält för ökad tillförlitlighet eller för att möjliggöra klassificering. Installationen kräver särskild utbildning och kalibrering för att minimera falsklarm och anpassa till lokala vägförhållanden.

Underhåll och begränsningar: Induktionsslöpor kan påverkas av fukt, smuts, vatteninträngning, jordens konduktivitet och närliggande metalliska konstruktioner. De kräver regelbunden testning och kalibrering. Förbättringar i moderna system inkluderar flerkanalsdetektorer och kompletterande sensorteknik för att reducera fel och öka pålitligheten.

Se även: Trafiksignalstyrning, Fordonsdetektering, Magnetiska slöpor.