pålitligheten

Pålitligheten, eller tillförlitligheten som används synonymt i vissa sammanhang, beskriver i vilket mått något fungerar som avsett och kan anförtros resultat över tid och under olika omständigheter. Det innefattar såväl konstruerade system som mätinstrument, datauppgifter och informationskällor.

Specifika mätningar av pålitlighet omfattar begrepp som konsekvens (reliability) och reproducerbarhet. Inom forskning och psykometri används test–retest-reliabilitet, interbedömarreliabilitet och intern konsistens (till exempel Cronbachs alpha eller ICC). Viktigt är distinktionen mellan pålitlighet och validitet: ett mått kan vara tillförlitligt men inte nödvändigtvis giltigt.

Inom teknik och industri används termen system- eller maskinreliabilitet, ofta kvantifierad som sannolikhet att systemet fungerar utan fel under en viss tidsperiod (MTBF) och hur snabbt fel åtgärdas. Inom mjukvaruutveckling syftar man på programvarans tillförlitlighet och felhantering, ofta med testning, redundans och underhåll.

Pålitligheten påverkas av faktorer som korrekt kalibrering och standardisering, regelbundet underhåll, verksamhetsrutiner, utbildning och kvalitetsstyrning. Höga krav på pålitlighet kan driva strukturella investeringar i redundanta system och omfattande testning, medan undervärdering av pålitlighet ökar risken för fel och misstro.

Användning i vardagliga sammanhang innefattar bedömningar av informationskällor och tjänsters trovärdighet. Hållbar förtroende byggs genom öppenhet om källor, metod och felmarginaler.

Se även: Validitet, mätfel, Cronbachs alpha, ICC, MTBF.

---