Indonesiska

Indonesiska, eller Bahasa Indonesia, är officiellt språk i Indonesien och fungerar som nationell lingua franca över öarna. Språket används i utbildning, media och administration och talas av hundratals miljoner människor som andraspråk, samt av många som modersmål i vissa regioner. Indonesiska är en standardiserad form av Malay och betraktas som ett av världens mest talade språk till antalet talare.

Det tillhör den austronesiska språkfamiljen, närmare bestämt Malaysk grenen inom Malayo-Polynesianska undergruppen. Det skiljer sig från andra regionala varianter främst genom standardiserat ordföråd och grammatik. Skriftsystemet är latinska alfabetet (rumi). Den moderna ortografin kallas Ejaan Yang Disempurnakan, och används i officiella sammanhang.

Grammatiskt är Indonesiska analytiskt; det saknar grammatisk kön och konjugation. Satsstruktur är oftast SVO (subjekt–verb–objekt). Ordförrådet byggs med prefix, suffix och infixer; vanliga affixeringar använder me‑, di‑ och ke‑ samt suffixen ‑kan och ‑i. Ordförrådet lånar ord från nederländska, arabiska, sanskrit, portugisiska och engelska, samt modern teknisk vokabulär.

Historiskt utvecklades Bahasa Indonesia från Malay som användes som Handelsspråk i öarna. Efter självständigheten blev det officiellt språk och genomgick en omfattande standardisering inom utbildning och medier. Det finns regionala dialekter och variationer, men standard Indonesiska används nationellt.

Indonesiska används över hela landet och i utbildning, myndigheter och massmedia, samt bland emigranter och i internationell kommunikation. Språket fungerar som viktiga identitetsfaktor och kommunikationsmedel över olika etniska grupper. Forskning och undervisning fortsätter, inklusive utveckling av nyord och teknisk terminologi.